Med väskan dåligt packad och en mage som knappt syntes stod jag idag för 20 år sen och ringde på dörrklockan till BB. -Jag tror jag har värkar!
-Du har nog kommit fel! Kanske dörren till psyk-akuten passar bättre?
-Men jag är gravid, i 25:e veckan!
-Är du verkligen säker på det?
Stora pådraget satte igång men hon gick inte att stoppa, min dotter som hade så bråttom ut i världen! 12 timmar senare anlände hon, vikt 845 gram och 32 cm lång och med ett huvud litet som en tennisboll. Men viljestark som få! Vad då, respirator? Nej, den slet hon ut - kan själv!!!!
Vår resa tillsammans, som startade den dagen, har innehållit massor av goa stunder men även tillfällen då vi såg döden i vitögat!
Idag firar vi hennes 20-års dag! Vem kunde ana det?
Tack för att du är så stark, Maria! Och tack både Huddinge sjukhus och Akademiska sjukhuset!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar